Framtidens pengar
FORM 1/2011
I vår utlyser
Riksbanken en tävling om Sveriges nya sedlar och mynt – och välkomnar
bidrag från grafiska formgivare, konstnärer och arkitekter. Men vad
betyder papperspengar i en tid när allt fler ekonomiska transaktioner är
digitala?
Form har talat med experter och grafiska formgivare om design och pengar.
I en monter utanför personalmatsalen på tolfte våningen i Riksbankens granitsvarta byggnad på Brunkebergstorg i Stockholm ligger ett av Sveriges största mynt genom tiderna: En gigantisk kopparplatta, knappt 20 kilo tung, värd tio daler i 1600-talets
Sverige. På den tiden hade mynten fortfarande ett absolut värde. De var värda sin vikt i guld, silver eller koppar. Men idag har sedlar och mynt enbart ett symboliskt värde. Står det femhundra kronor på sedeln litar vi på att det ska räcka till att fylla några matkassar i affären, men sträcker vi fram en tjuga får vi på sin höjd en chokladkaka av handlaren – fast pappersvärdet på de två sedlarna är likvärdigt. Det är en ekonomisk överenskommelse som är så djupt rotad att vi inte ens tänker på den.
Så länge det har funnits pengar har det också funnits förfalskare. I en ständig katt och råtta-lek utmanar de världens centralbanker att göra mer och mer avancerade sedlar. Det är ett av de främsta skälen till att de svenska mynten och sedlarna nu ska göras om.
Dagens sedlar skapades på 80-talet, och har gradvis uppdaterats med nya säkerhetsdetaljer. Nu går de inte att lappa och laga längre. Riksbanken har bestämt sig för att de spelat ut sin roll och måste bytas ut. Dessutom tillkommer två valörer, ett tvåkronorsmynt och en tvåhundrakronorssedel.
Till detta kommer att sedlarna åldrats estetiskt. Sedlarnas form, kulörer och motiv harmonier dåligt med varandra. Och det är här formgivarna kommer in. När Riksbanken
i vår utlyser en idétävling om nya sedlar och mynt handlar det om sex valörer med fram- och baksida. I det första steget kommer professionella formgivare, konstnärer och
arkitekter kunna anmäla sitt intresse för att delta i tävlingen. En arbetsgrupp inom Riksbanken väljer sedan ut fem till åtta tävlande, som får ett skissarvode på 100 000 kronor vardera för att arbeta fram förslag.
En jury kommer att utse det vinnande förslaget. Vinnarförslaget kommer sedan att bearbetas av sedelexperter på företaget Crane i Tumba, som trycker de svenska sedlarna. Tanken är att man ska kunna välja en idé av exempelvis en konstnär, men att motivet sedan kompletteras med säkerhetsdetaljer och får en enhetlig grafisk utformning. Någon gång i vår kommer Riksbanken att presentera ett tema för tävlingen – det skulle exempelvis, som idag, kunna handla om kända svenskar i historien, eller om byggnader, landskap, växter, djur… Förutom att sätta sin prägel på svenska folkets vardag under lång tid framåt får vinnaren ett antal skönt klingande kronor insatta på sitt konto. Juryn
kommer nämligen att ha 200 000 kronor att fördela som prissumma.
– Vi kan inte lova att vi tar det vinnande bidraget rakt av, säger Riksbankens projektledare Leif Jacobsson. Det finns så många säkerhets- och produktionsmässiga faktorer att ta hänsyn till. Det är framför allt idén vi är intresserade av, så man måste inte vara professionell sedeldesigner för att få vara med i tävlingen. Vi vill ha en fri approach och en konstnärlig ansats för att få de bästa förslagen. Euron skapades på ett liknande sätt, liksom de danska sedlarna.
Men är det försvarbart att skapa nya svenska sedlar när vi står inför ett eventuellt Eurointräde?
– Så länge Riksbanken har ansvar för de svenska pengarna måste vi se till att de fungerar. Vi har gjort bedömningen att det är hög tid nu. Vi har inga stora förfalskningsproblem
med dagens sedlar, men måste hela tiden ligga ett steg före. Dessutom vill vi ha mindre och lättare mynt, för att underlätta hanteringen och för miljöns skull. Vår femma och enkrona är ovanligt stora i förhållande till sitt värde. Egentligen hade vi velat ersätta
20-kronorssedeln med ett mynt också, den behandlas ovarsamt och slits snabbt, men riksdagen sa nej.
Men hur viktiga är kontanter idag?Är inte de flesta transaktioner digitala?
– Nja, säger Leif Jacobsson, mängden kontanter i samhället är ganska konstant – ungefär tre procent av BNP, eller hundra miljarder kronor i dagsläget. Jag tror inte på ett kontantlöst samhälle inom överskådlig tid.
Som statlig myndighet måste Riksbanken följa lagen om offentlig upphandling. Men kan man verkligen bedöma konstnärlig kvalitet utifrån byråkratiska riktlinjer?
– Det är förstås en grannlaga uppgift. Vi använder samma riktlinjer som tillämpas vid offentliga konstprojekt.
Den grafiska formgivaren Björn Kusoffsky har bland annat designat kontokort för den sydkoreanska marknaden. Han blir påtagligt upprymd av tanken på att skissa på de nya
svenska sedlarna, men är tveksam till det öppna tävlingsförfarandet.
– Jag är lite skeptisk till att man bjuder in konstnärer, de borde kräva att de samarbetar med formgivare för att få en grafisk helhet. Konstnärer har sällan den kompetensen. Kombinerar man de två disciplinerna blir det mycket starkare. Men det är ett spännande projekt – här kan man använda design på ett effektivt sätt och beröra folk i deras vardag.
Lotta Kühlhorn, formgivare med bokomslag som specialitet, håller inte riktigt med.
– Först tyckte jag att det kändes lite populistiskt med en öppen tävling, men det är spännande att de breddar uppdraget.
Hur skulle du närma dig ett sådant här projekt?
– Jag skulle börja med att tänka tvärtom; testa var gränserna går. Jag skulle ta bort valörerna, leka med överlastade mönster och splashar, pröva moderna typsnitt och färger.
Sedan skulle jag prata med sociologer, försöka ringa in svenskheten. Jag tror på att göra sedlarna mer fotografiska, med tunbjörkska stämningar och känslor från dagens Sverige.
Vilka motiv skulle ni vilja se på sedlarna?
– Här finns en fantastisk möjlighet att göra något unikt för Sverige, säger Björn Kusoffsky. De skulle kunna ha själva svenskheten som tema, inte bara byggnader eller slott. Att bestämma färg och motiv redan i briefen låser tanken för mycket. Jag tror att de egentligen inte vill ha några överraskningar. Men jag tycker att mynten är minst lika intressanta, de är objekt i sig och man kan jobba mer med tredimensionaliteten.
– Att bara pryda dem med broar eller byggnader vore tråkigt, säger Lotta Kühlhorn. Jag tycker att de ska sticka ut mer. Det vore kul med folkliga motiv och lite större kontraster: En Ahmed och en Svensson. En liten röd stuga och Rosengård. Och så kunde de ta i mer med färgerna. Men det viktiga är att de har ett stort avstånd mot de gamla motiven, som känns mer gammeldags.
Hur gör man sedlarna mer samtida?
– Man kan jobba med olika tryck och material, säger Björn Kusoffsky. I Hongkong är sedlarna av plast, till exempel. En annan idé kunde vara att perforera eller prägla dem. Jag
har svårt för retro, man måste sätta in pengarna i sin samtid. Man kunde jobba med enbart text, kanske citat från Karin Boye fram till nutid.
– Jag skulle gärna se modernare och renare typsnitt, säger Lotta Kühlhorn. Men det är viktigt att sedlarna känns dyra, med vattenstämplar och silvertrådar. De får inte kännas som biljetter. Svarta sedlar kunde vara snygga.
En klassiker är de holländska guldensedlarna, som ritades i början av 90-talet och bygger på ett djärvt formspråk och tydliga signalfärger. Som ett lyckat exempel i vår egen tid
nämner Björn Kusoffsky de brittiska mynten, som nyligen ritades om av den unga designern Matthew Dent.
– I det fallet hade man specificerat att det brittiska statsvapnet skulle vara med som motiv. Han löste det otroligt elegant, genom att stycka upp motivet så att mynten tillsammans bildar hela vapnet. Det var otroligt lustfyllt och profilerar England som ett progressivt land, samtidigt som det knyter an till historien.
Vad tycker ni om sedlarna vi har idag?
– Jag tycker fortfarande att Selma Lagerlöf är fin, säger Björn Kusoffsky. Hundralappen känns väldigt gammal, men raffinerad. Baksidorna är snygga. Men man ser ingen större idé eller ambition bakom dem. De ser ut som pengar, helt enkelt. De är trovärdiga, men försiktiga.
– Jag tycker fortfarande att Selma Lagerlöf känns ganska ny, säger Lotta Kühlhorn. Men när man reser utomlands ser man att de använder mer färg och djärvare formgivning.
En nyckelperson i arbetet med att ta fram de nya sedlarna är Karin Mörck-Hamilton på företaget Crane i Tumba. Hon är den som kommer att förvandla det vinnande förslaget till
riktiga pengar, inklusive säkerhetsdetaljer och typografiska lösningar.
– En sedel är inte bara en grafisk produkt, säger hon. Det handlar snarare om industridesign, man måste ta hänsyn till produktion, hantering, maskinläsning med mera. En sedel ska vara vacker, men framförallt säker och funktionell. Det är ett omfattande
lagarbete.
Ser du några trender i den internationella sedeldesignen?
– Möjligen att porträtt blir mindre vanliga, men framförallt handlar det om olika säkerhetskriterier.
Hur lång tid tar det att skapa en ny serie?
– Från några månader till ett år. Att skapa sedlar är lite som att vara arkitekt, man måste veta att byggnaden håller, att det finns ventilation, vatten och avlopp – det är många
parametrar som ska funka. När det gäller sedlar är den grafiska formen bara verktyget som håller ihop det hela.
Är det bra med ett tävlingsförfarande?
– Det är djärvt av Riksbanken. Men man måste vara medveten om att det vinnande förslaget kommer att behöva omarbetas. Riksbanken har sista ordet.
Om fem år beräknas de nya mynten och sedlarna vara klara.