Polen - några intryck
Form Nr 4-1968, Polennummer
Spänningen mellan individuell utlevelse och kollektivt uppbyggnadsarbete ger intensivt liv åt Polens designkultur.
De två attityderna motarbetar inte varann, de nyanserar varann. Se t
ex barnboken eller affischen där ett hämningslöst, oförutfattat
artisteri, subjektivt och nyansrikt, används för tolkning och förmedling
av samhällets värderingar, av internationell solidaritet och av
politisk propaganda! Eller lyssna till Andrzej Pawlowski, ledare för
industridesignutbildningen i Krakow. Han har intorducerat strängt
vetenskapliga metoder för designarbetet, utrangerat måleri och skulptur
ur undervisningen, men intensivt framhållit skapande aktiviteter,
obundna, fria, förutsättningslösa som basaktiviteter i formgivningen. Så
här beskriver han utgångspunkter för sitt arbete: "Det nya kreativa
ämnet industridesign är ur vår synpunkt ett fenomen utan föregångare och
den erfarenhet som hittills uppnåtts är alltför blygsam att dra
slutsatser ur. Socialiseringen av produktion och handel, en annorlunda
social ordning, politiskt såväl som ekonomiskt, skiljer oss från de
länder som har erfarenhet av denna typ av utbildning och tillåter oss
inte att bara överta deras system ... transplantationer kan vara farliga
och endast ärftliga egenskaper är konstitutionella.
Designerns plikt särskilt i ett samhälle som vårt är att ta del av
den process som innebär sammanlänkandet av produktionen av
konsumtionsvaror med ett riktigt urval av aktuella behov för att
utveckla ett nytt samhälle och att påverka utplånandet av de skillnader
som bestått efter eliminerandet av klasserna.
Designern skall ställa 'människan' i blickfältet, inte endast som
abstrakt fenomen, men framförallt som medlem av det samhälle hon lever
och arbetar i."
Spänningen materialiseras tydligt i motsättningen mellan två konstformer
– textilen vars enda mål är sin egen fulländning och industridesignen i
Krakow som avvisar allt konstnärligt manipulerande och låter formen
uppstå spontant ur en vetenskaplig programmering.
Det finns en tydlig strävan att skaffa sig nationell identitet, att
sätta in skeendet i ett historiskt sammanhang - det finns en slags
"nationell esprit" som gör att knappheten sällan blivit torftighet, som
gjorde att socialrealismen aldrig fick fäste; dess monument står
utskrattade. Folkkonsten har hela tiden spelat en viktig roll.
Knappheten har präglat utvecklingen i ett av de mest sönderfrätta
länderna efter kriget, där befolkningsökningens vågtopp ställt stora
krav på elasticitet i utvecklingen och ibland fått den att se ut som om
den sackade. T ex har man nyligen åter infört sju kvm som standard för
boendeyta per person, nu när efterkrigstidens barnkullar kommit i
giftasålder.
Men knappheten kompenseras i många fall av uppfinningsrikedom,
flexibilitet, ett sinne för okonventionella lösningar. Den har också
gjort det lättare att genomföra den totala och utförliga planering som
är ledmotivet för verksamheten vid institutet för industridesign. Men
den har också frambringat en formgivning som är saklig, tidlös och
människovänlig – en kvalitet som inte kostat pengar.
Varför inleda numret med en rysk historik? Anledningen är både direkt
och indirekt. Materialet har sammanställts i Warszawa, där man gjort ett
försök till överblick och rekonstruktion med en utställning till
revolutionsminnet i höstas. Den indirekta anledningen är: de idéer som
bar upp konstruktivismen finns i många fall levande i den polska
utvecklingen, framförallt i det emotionella klimatet.
De författare vi bett medverka är: Szymon Bojko – en person med
samordnande och idéskapande funktioner på formgivningsområdet,
medarbetare i Projekt, Polens motsvarighet till FORM. Tadeusz Reindl,
ung direktör för institutet för industridesign. Wanda Telakowska,
vicedirektör för institutet och eldsjäl bakom projektet att översätta
folkkonst till industridesign. Danuta Wroblewska, medarbetare på Projekt
och tolk för den nya textilgenerationen. Ingress och bildtexter till
deras artiklar är redaktionella.
Att den totala bilden tecknats så positivt beror på det intryck de
människor gjort som burit upp de idéer som skildrats. Det är deras
vitalitet och vilja som ger utvecklingen liv.